Stretching

Stretching är en teknik ofta använt innan naprapati för att öka eller bibehålla leders rörlighet genom att påverka muskelns funktion, elasticitet, spänning och connective tissue.

Samtidig som man påverkar musklernas rörlighet, uppnår vi effekter som minskade muskelspänningar och ökat cirkulation.

Det finns flera sett att stretcha på, men den vanligaste terapeutiskt stretchen är det vi kallar för PNF-tekniken (proprioceptive neuromuskulär facilitering).

Genom repetitiva perioder med kontraktioner och avslappning uppnår man ett nytt muskulärt ytterläge.

Muskelavslappningen man uppnår förklaras av den hämmande effekten senspolarna har på muskelns muskeltonus.

Andra tekniker som används är INF (interoceptiv nerumuskulär facilitering).

Detta är en teknik där man arbetar statisk med motsatt muskel av muskeln man vill stretcha, for att utnyttja den reflektoriska avslappningen man får vid antagonisthämmning.

Man kan också välja att arbeta med en kombination av båda PNF och INF. Aktiv PNF.

Att tänka på vid stretching:

Stretching skal inte användes på akuta skador

Stretching används vid:

  • Spände muskler
  • Minskad rörelse över leder
  • Förebyggande behandling till muskelskador
  • Rehabilitering av till eks. Muskelbristningar. (inte i det akut skada)